|
En gömd flykting från
Balochistan
Mitt namn är Jalil .Jag kommer från Balochistan .Balochistan
ligger i sydöstra Iran och är dess andra största landskap. Folket som
bor där kallas för Balocher.
Vi Balocher har vårt eget språk, egen kultur och är
ett minoritrts folkgrupp. Alla folkgrupper är förtryckta i Iran, men
Balocherna är drabbade värst. För att de är sunnimuslimer och landets
största och godkända religion är shia. Iranska stater både den
nuvarande och de tidigare har aldrig haft något förtroende för oss.Vi
diskrimineras inom arbetsmarknaden vid antagning på högskolor och även
i samhället.
När vi reser till andra städer utanför Balochistan
betraktas vi som afghaner eller pakistanier.Vi har alltid känt oss som
främmande i vårt eget land.Värst av allt försöker de alltid att
assimulera vårt språk vår kultur och ursprung med alla möjliga sätt
vilket som har orsakat att Balocherna aldrig kan lita på landets
etablismang.
Missnöjet är stort och
växer det dag för dag. Folk visar sitt missnöje genom demonstrationer
,genom att fly från landet.En del går änna längre och tar till
vapen.Polisen kallar dem för knarklangare och griper och avrättar dem
utan att någon får veta. Utlänska media är inte heller intresserade av
att rapportera om det.
Pga denna orättvisa mot mitt folk och kränkning av
våra rättigheter var jag också missnöjd vilket som ledde mig till olika
förbjudna politiska grupper och olika förbjudna politiska verksamheter.
I en husrannsakan fick myndigheterna kännedom om
detta och följden blev att jag blev förföljd av polisen. Jag är från
klanen Shahbakhsh.Några av klanens medlemmar var inblandade i
gisslantagningar av utlänningar vilket försvårade min situation även om
gisslantagningarna inte var mina släktingar.
Nästan samtidigt dödades några av mina politiska
kontakter då började jag frukta för mitt liv ännu mer och var tvungen
att fly landet.
December 1999 inreste jag till det fria och
demkratiska landet Sverige och i januari 2000 ansökte om asyl. Medan jag
väntade på utlänningsnämndensbesked gick jag i skolan och började få
tillbaka hoppet för ett ”normalt” liv- och till och med fortsatte jag
mina politiska aktiviteter utan någon rädsla.
Enligt dåvarande asyl lagen borde jag ha fått
besked inom sex månader.Men det tog två år och beskedet var negativt.Jag
överklagade beslutet och det tog ytterligare ett år tills ansökan avlogs
igen.
Enligt beskedet skulle beslutet inte överklagas och
landet skulle lämnas omedelbart.Med detta beslut tappade jag all hopp
och kändes att tre år av mitt hade gått förlorad. Pga rädslan av att bli
utvisad till Iran gick jag under jorden. Trots det svåra underjordiska
livet fortsatte jag mitt politiska engagemang.
Den åttonde juni 2004 lämnade jag en ny ansöka.
Eftersom jag inte hade råd betalade svenska kyrka kostnaden för
advokaten. Denna ansökan avslogs också och enligt beslutet skälet var
att jag är ingen känd regimkritiker och därför mitt liv inte kan vara i
fara i Iran.
Den 15:e mars 2005 valde jag genom rådgivningsbyrå
för asylsökande och flyktingar en ny advokat. Med anledning av mina
politiska aktiviter här i Sverige en del nyinträffade händelser
berörande mitt asyl fall lämnade vi in en ny ansöka.Men tyvärr
utlänningsnämndens svar var negativt igen. Skälet var detsamma-att jag
inte är någon känd regimkritiker och mitt liv därför inte kan vara i
fara!!
Min fru var gravid för första gången när jag
lämnade landet och barnet är sex år gammal snart-och jag har aldrig
träffat honom.
Det gör mig verkligen ont när jag tänker på att
mitt barn aldrig har upplevt pappas närhet-och inte har känt pappas
kärlek från nära hål-eller att jag inte har sett hans uppväxt.
Under tiden
har jag alltid fortsatt mina politiska aktiviter-deltagit i olika
demonstrationer framför iranska ambassaden eller på andra ställe-ställt
upp på olika antiregim intervjuer som
sänts i radio eller lagts på olika
hemsidor-och har också försett olika balochiska hemsidor med nyheter och
avslöjande material som visar den islamiska regimens grymhet mot det
balochiska folket. Jag kommer att fortsätta att vara politisk aktiv ,
för att jag tycker att vi Balocher inte ska vara tysta. Vi Balocher
måste visa vårt missnöje mot den iranska regimens agerande mot vårt oss.
Efter valet av Ahmadinezhad som president
situationen har blivit ännu värre,för att han är en av de vältrogna och
en av de mest lojala persioner till den fundementaliska shia regimen.
Men tyvärr det demokratiska landet Sverige fortfarande räknar Iran som
ett säkert och fritt land för de oliktänkande vilket som inte alls
stämmer.
Mitt liv har varit i fara från början-och nu pga
min fortsatta politiska verksamhet och nya förändringarna i lande har
faran blivit större. Här lever jag som en gömd flykting utan någon
framtid och bort från familjen. Jag är verkligen trött nu. Jag vill ha
ett värdigt liv , ett liv bredvid mitt barn och min fru!!!
Jalil
Oktober-2005 - Sweden
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Relaterade länkar:
انتقام احمدي نژاد از مردم بلوچستان
نماينده ترور در سازمان ملل
| 
